Grillad fisk

Några kilometer härifrån finns en stad som heter Rincón/M'diq. Det var, precis som Martil (staden jag bor i), en liten fiskeby fram till för kanske 10 år sedan. Sedan började byn växa och växa och växa och är idag en liten stad. Men till skillnad från Martil, där man nästan slutat fiska, är fiskenäringen fortfarande väldigt viktig i Rincón. Dom bästa sardinerna i området fiskas av Rincón-fiskarna. Och det allra bästa stället för att äta nygrillade sardiner är i hamnen i Rincón.

Mellan några lagerbyggnader ställer man varje kväll fram en massa plastbord och plaststolar. Och så plockar man fram hembyggda grillar och börjar grilla. Servitörer springer fram och tillbaka mellan borden och grillarna, tar upp beställningar, dukar fram, dukar av, svabbar av borden lite grann... För varje timme blir borden bara fler, det dyker upp nya grillar och röken ligger tät över hamnen. Till slut ser man knappt de andra kring bordet, för det är så rökigt, men maten är god - och billig! En fullastad tallrik (räcker till 2 personer) med nyfiskade och nygrillade sardiner kostar 15 DH. Smaksättningen är den enklast möjliga, bara grovsalt, och så får var och en droppa på citronsaft efter egen smak. Det smakar LJUVLIGT! Till efterrätt kan man köpa en melon av någon av melonförsäljarna. Det här är marockansk gatumat när den är som bäst.

Fast har man bacillskräck eller ogillar att stinka grillad sardin resten av kvällen ska man nog undvika att äta i hamnen i Rincón. För svenska Livsmedelsverket skulle nog få frispel om dom kom på inspektion. *s* Men så länge man har äventyrskänslan i behåll och gillar grillad fisk så är det här mitt favorittips på matställen.

Schawarma

Jag har fått en ny favoriträtt när vi äter ute. Schawarma heter det och är tydligen en libanesisk rätt. Ursprungligen kommer den från Turkiet och heter çevirmek, men har med tiden fått en mer arabisk prägel. För några år sedan var schawarma ett okänt uttryck här i Tetuán, men numera finns det schawarmaställen över hela sta'n och här i Martil ligger restaurangerna tätt längst Calle de la Playa/Rue de la Plage.

Fotot blev himla suddigt, tyvärr. Jag får försöka ta ett bättre kort en annan dag. Men schawarma är i alla fall kebabkött i tunnbröd med sallad, inlagd gurka och möjligtvis lite pepperoni också, inrullat i folie. En arabisk variant på tunnbrödsrulle alltså. *s* Inte speciellt kryddstarkt, nästan tvärtom. Beroende på vilket ställe man äter på så kan man få pommes frites till eller så beställer man det till. På en del ställen får man också stark tomatsås och alioli till. Jag har ätit det på 3 ställen nu och schawarman har haft olika innehåll och smak på alla tre så jag vet faktiskt inte HUR den ska smaka egentligen. Fast jag antar att det som mest liknar originalet är den man äter på en libanesisk gaturestaurang här i sta'n.

Jag har försökt hitta ett recept på schawarma på nätet, men inte hittat nått... Så om någon har ett gott recept att dela med sej av, skriv gärna in det i kommentarerna. :-)

Pinchitos morunos

En av de vanligaste rätterna i Marocko är pinchitos, grillspett. I södra Marocko kallas dom brochette, som är det franska ordet för spett. I norra Marocko, speciellt här där jag bor, är spanska det inoficiella språket förrutom arabiskan, medan man i resten av landet använder franskan parallellt med arabiskan.

Grillspetten kan bestå av olika saker, t.ex. lammkött, köttfärs, kyckling eller fisk, som grillas snabbt över öppen eld så dom blir ganska sotiga och lite småbrända i kanterna. Om man kommer som turist är det viktigt att se till så spetten verkligen är välgrillade så man slipper magsjuka, för marockaner i allmänhet verkar gilla sina spett lite råa i mitten.... En sak som skiljer dom marockanska spetten från dom svenska är att man aldrig blandar grönsaker och kött på spetten. Över huvud taget har jag aldrig sett någon grilla grönsaker här.

I samband med den stora lammslakten (Eid k'bir) är grillspetten obligatoriska och dom som inte har tillgång till stor balkong eller takterass grillar inomhus på små bärbara grillar. Det vanligaste är att man använder små minigrillar av lera. Dom ser ut som askfat modell större och man kan grilla några få spett åt gången. Grillen på fotot är av metall och man kan grilla en massa spett samtidigt. Som ni ser används den inomhus, i hallen, hemma hos min ena svägerska. Att vänta tills det blir glöd är inget som funkar i Marocko utan här grillar man med maten i elden... Det blir en speciell röksmak. *s*

Marockansk sallad

Beställer man schlada (sallad) på enklare restaurang i Marocko är det mycket troligt att man får en tallrik likt den här. Det är en tallrik fullproppad med olika grejer, dock alltid kokt rödbeta, ris blandat med majs och majonäs, någon sorts potatissallad med tonfisk och majonäs och kokt ägg i bitar. Sedan kan resten variera lite, beroende på årstid och vad dom har hemma på restaurangen just då. Men det är ofta gröna ärter, kokta haricot vert i tomatsås, kokta bönor av något slag, färska tomater, grönsallad... Var och en får en gaffel/sked och sedan får man antingen äta direkt från den gemensamma tallriken (det vanligaste sättet att äta i Marocko) eller plocka åt sej det man tänker äta och lägga på nått mindre fat. Denna tallrik kostade 10 DH (lite drygt 8 kr) och är beräknad till 4 personer.

Man äter rätt mycket sallad i Marocko, men aldrig som huvudrätt utan i form av plockrätter eller dekoration. Det vanligaste är att man äter en eller två huvudrätter och dessutom serverar små fat (typ kaffefat) med lite plockmat: olika sorters inlagda oliver, stekt paprika i bitar, ensaladilla rusa, kokt ris blandat med majonäs och majs, osv.

Crème Fraiche

Jag har ÄNTLIGEN hittat crème fraiche! Som jag har letat.... Och när jag väl hittade hittade jag inte bara ett märke utan hela 4 st ycken! Det var häromdagen på Marjane. Jag blev så förvånad att jag verkligen hoppade till, för jag har verkligen kollat igenom varje pryl dom haft i kyldisken. Nu hade dom i och för sej möblerat om och kanske bytt ut en del av sortimentet, så det är kasnke därför jag inte hittat det förrut. Dom hade kanske ingen crème fraiche tidigare. Ja ja, spela roll!

Nu vet jag alltså var det finns och jag hoppas att dom kommer att fortsätta att sälja crème fraice även i höst, efter att turisterna åkt. Jag visste inte vilken förpackning jag skulle köpa för det fanns en italiensk, en libanesisk och två marockanska. Till slut valde jag den italienska som både låg bra till prismässigt och dels så låter Italien som lite mer insatt i crème fraiche - kulturen. *s*

Jag har smakat den italienska crème fraichen och den får helt klart godkänt! Väldigt syrlig. Den är lite mörkare i färgen än den svenska. Jag vet inte om färgen har någon betydelse. Näää, tror inte det... Jag måste nog försöka äta upp den i morgon, så den inte hinner bli dålig. Jag öppnade burken när jag kom hem från affären. Jag kunde helt enkelt inte hålla mej. Jag var ju tvungen att kolla om jag kommit hem med rätt grej. En annan gång när jag gjorde ett sånt där impulsköp och köpte vad jag trodde var riktig grädde visade det sej vara någon kemisk blandning från Libanon, som visserligen smakade sött men inte påminner så mycket om riktig Arlagrädde... Det slutade med att jag frös den som glass, men den blev alldeles för kalorispäckad och mäktig så vi orkade helt enkelt inte äta upp den. :-(

Nu kan jag leta efter recept med crème fraiche. Hurra! Ännu en sak på min "saknar från Sverige"-lista kan strykas.

Snabbmat á la Medelhavet

Idag har jag storstädning hemma så jag hade varken tid eller lust att stå i köket någon längre stund. Det blev makaroner och stekt korv till barnen och makaroner med stekt paprika till mej.

Stekt paprika är en rätt som jag åt första gången när jag pluggade i Spanien. Jag vet inte om det är en spansk eller marockansk rätt från början, för jag har aldrig ätit den på samma sätt varken här eller där. Kanske är det nått min man hittat på...? Gott är det i alla fall, och väldigt enkelt att laga.

Skär några gröna paprikor i mindre bitar. Stek tills dom är mjuka och välstekta (dom ska se lite småbrända ut, fast utan att smaka bränt) i god olivolja. När dom är klara har man på rätt mycket mald spiskummin, en gnutta svartpeppar och en bra skvätt god vinäger. Rör om och det är klart!

Det är jättegott att äta stekta paprikor som sidorätt till stekt/grillat kött. Eller som enkel lunch blandad med makaroner (som jag åt idag) eller tillsammans med fransk omelett eller någon annan sorts omelett. Eller äggröra. Eller varför inte stekta ägg och pommes frites? Kanske med lite kallskuret till? Det finns nog hur många sätt som helst att servera stekt paprika. *s*

Tupperware-hushållsapparat

Jag gillar Tupperware! Jag tycker att dom har mycket bra grejer, som faktiskt håller det dom lovar. Min favoritgrej är denna visp, som jag fick som värdinnegåva en gång. Faktum är att jag höll visningen hemma hos mej bara för att jag visste att jag skulle få vispen. Jag ville ha den för att använda den här. Elen är dyr i Marocko så allt som är energisnålt är toppen. Och mer energisnålt än denna visp får man leta efter. *s*

Vispen har någon specialmekanik som gör att man inte behöver snurra så många varv innan grädden är vispad eller majonäsen är klar. Den har också en hackarkniv så man kan hacka grönsaker, osv, men den har jag inte provat än. När man vispat klart kan man sätta på locket som kommer med och stoppa in burken i kylen/frysen. Heeelt perfekt!

Ett extra plus för att den är lättdiskad!

I början hade jag den undanstoppad i ett skåp, men efter att jag rensade i skåpen plockade jag fram den till en mer synlig plats och nu använder jag den jämt och ständigt. Det är nog min favoritapparat just nu.

Pulverglass

Häromdagen när vi var och handlade köpte vi ett paket marockansk pulverglass. Bara att blanda med kall mjölk, vispa i 5 minuter och in i frysen! Visst låter det enkelt? Jag var ärligt talat rätt skeptisk, för kan det verkligen vara gott med mjölk blandat med pulver? Vi valde chokladsmak, för det är vad killarna var sugna på. Det finns jordgubbs- och vaniljsmak också.

Sagt och gjort, jag plockade fram min Tupperwarevisp och vred runt några varv. Klart! På med locket och in i frysen. Och så väntade vi... och väntade... och väntade.... 3 timmar är lång tid för 2 små killar...


När jag plockade ut glassen från frysen var den precis lagom hård. Inte så där stenhård som hemgjord glass kan bli om man inte har i alkohol och inte rör om tillräckligt ofta. Efter bara någon minut var konsistensen helt perfekt.

Visst ser det ut som glass? Så jag har helt klart bytt åsikt om pulverglass. Det kan faktiskt bli rätt gott. *s* Barnens betyg var 8 * av 10 möjliga och det är ju ett bra betyg.

Fast till nästa gång ska jag se till så jag har lite strössel hemma. Eller kanske lite vispad grädde (fast killarna gillar inte grädde med glassen, det får man alltid här i Marocko)... Eller varför inte värma lite kondenserad mjölk och blanda ner i glassmeten, så det blir chokladglass med karamellsträngar? Det borde bli ännu godare....

Kall gurksoppa

Idag provade jag att laga kall gurksoppa. Det finns en massa olika sätt att laga gurksoppa, men detta enkla recept hittade jag på http://www.tasteline.com . Jag tycker att det är gott och svalkande när det är varmt, men barnens betyg blev 1 * av 10 möjliga. Jag hade i för mycket vitlök (3 klyftor istället för 1), så det blev för stark smak. Trisst, för det är bra sommarmat... Och lätt att laga. Perfekt mat när man ska tillbringa en stor del av dagen ute.

Nästa gång jag gör detta ska jag inte ha i så mycket vitlök och jag ska nog hacka ner lite basilika eller kanske lite citronmeliss. Eller varför inte mynta... *s*

Så här gör man:
  • 1 liter filmjölk
  • Salt
  • Svartpeppar
  • 1 vitlöksklyfta
  • 1 gurka eller mer

Blanda filmjölk, salt, peppar och pressad vitlök. Skala gurkan och skär den i småkuber. Blanda allt och ställ i kylen några timmar tills smakerna blandats och allt är riktigt kallt.

Servera gärna med isbitar i varje tallrik och ett gott bröd till.

Nejma goes matblog

Jag tänkte att jag behövde en matblog jag också, något helt separat från min vanliga blog. Så därför finns nu En doft av mynta. Namnet valde jag för att var man än går här i Marocko luktar det mynta. Det måste helt klart vara Marockos nationalväxt. *s* Myntate dricks till frukost, mellanmål och fika.

Så vem är då Nejma? Nejma är en pseudonym för en helt vanlig 2-barnsmamma, gift fast särbo för tillfället, bosatt sedan lite drygt 1 år i en liten stad i norra Marocko. När barnen är i skolan tar jag hand om hemmet, handlar, lagar mat, yogar, bygger hemsidor, surfar på nätet, pluggar arabiska och träffar kompisar.

Min relation till matlagning är lite komplicerad. Med en mamma som är pensionerad kokerska, en pappa som är f.d. kock och en lillebror som är utbildad kock är jag familjens svarta får i fråga om matlagning. Jag insåg tidigt mina begränsningar och att jag aldrig skulle lyckas mäta mej med övriga familjen så jag fick nått sorts "anti-förhållande" till matlagning. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av att laga mat, däremot gillar jag att äta det andra lagat. *s*

Jag har samlat på kokböcker och recept. Tidigare plockade jag på mej varenda gratisrecept som finns i affärerna, ifall att jag någon gång skulle komma mej för att prova. Det såg ju så gott ut på pappret... Och jag fortsatte att köpa kokböcker, i nån undermedveten förhoppning om att hitta Kokboken, den som inte bara visade läckra recept utan också förvandlade mej till ett ess i köket. Allra helst skulle den laga maten också... *s* Givetvis dök aldrig Boken med stort B upp...

Nu har jag slutat samla på recept och på kokböcker. Jag har inte köpt en enda kokbok på över 2 år. Däremot har jag börjat laga mat på egen hand och jag har upptäckt att det faktiskt är riktigt roligt! Någon gourmetkock lär jag aldrig bli, men det gör inget. Jag är bra på andra saker. Man kan helt enkelt inte vara bäst på allt. *s*

Min matblog är inte till för mästerkockar, utan för helt vanliga personer som också sliter sej i håret emellanåt för att dom inte vet vad dom ska laga till middag. Och för att dela med mej av recept, tips och tankar kring mat & matlagning.

Hoppas ni ska hitta nått av intresse här!