Godis

En godisaffär Marockanska barn äter mycket godis. Och när jag säger mycket menar jag verkligen myyyyyyyyyycket! Jag känner många barn som i princip verkar livnära sej på godis, chips och annat onyttigt. Tyvärr börjar barnen här bli allt tjockare och om det fortsätter så här kommer barnfetman och efterföljande barndiabetes vara ett faktum här med.

Goda frukostvanor är ovanliga här. Väldigt många mammor anser att ett glas mjölk på morgonen är en bra frukost, och ännu bättre är det om mjölken är sockrad eller blandad med chokladpulver. Att stiga upp en halvtimme innan skolan börjar och inte hinna med nått annat än ett glas mjölk är en vanlig anledning. Jag skulle inte heller vara speciellt hungrig om jag hade så kort tid på mej att vakna till och fixa mej iordning. Det är säkert en av anledningarna till att så många barn rusr till godisförsäljaren så snart dom närmar sej skolan, för då har dom hunnit bli hungriga. Det finns godisförsäljare i närheten av alla skolor.

Efter någon timmes lektion är det "frukostrast". Då plockar barnen fram sin medhavda matsäck och äter den på skolgården. Mina barn har oftast med sej en rejäl macka med pålägg, frukt, en bit pizza eller i sällsynta fall, en bulle. En del barn kommer med en plastkasse full med ostbågar, chips, tuggummi, klubbor, chokladkakor, osv. Det är deras "frukost"... Inte undra på att en del barn blir helvilda på rasten och nästan somnar i klassrummet frammåt lunch. Med ett sånt sockerrus kan ju vem som helst bli sjövild.

Mitt på dagen är det lunchrast i 2½ timme i mina barns skola. Mina barn äter i skolmatsalen och jag är rätt nöjd med maten. Det är "rejäl" mat (mycket kokta bönor, linser, fisk och kyckling. Till efterrätt frukt eller yoghurt. Inget godis och läsk bara när det är fest). Många marockanska mammor gillar inte skolmaten, för den innehåller inte tillräckligt med socker och "barnvänlig" mat... Hm.... Vad är det med dessa mammor egentligen? Deras barn äter knappt någon mat hemma (är inte hungriga!) och på vägen tillbaka till skolan behöver dom lite sockerpåfyllning och får därför några påsar chips, lite tuggummi och någon klubba... Och gissa var dom stannar på vägen hem från skolan? Juuust det, hos godisgubben....

Givetvis är det inte alla föräldrar som gör sina barn till sockermonster, men på mina barns skola är det väldigt många. Det finns dessutom inte bara en godisgubbe utan nu är dom oftast minst två, för det är big business.

Tandhygien och kostvanor är något som fortfarande är rätt eftersatt här. Det är inte ovanligt att se små barn med alldeles svarta tänder. *urk* Föräldrarna tror att det inte spelar någon roll, mjölktänderna kommer ju ändå att ramla bort. Det är synd, väldigt synd. Men förändringar kommer inte över en natt. Jag är övertygad om att förändringarna kommer att komma hit också för givetvis vill alla föräldrar sina barns bästa.

Marockos nationaldryck

I Marocko dricks det te i minut och parti. Visst dricker man kaffe också, men på alla fester, släktträffar och andra tillställningar är det te som gäller.

Det marockanska myntateet görs på grönt te och marockansk mynta. Det gröna teet är nyttigare än det svarta, för det innehåller en massa antioxidanter som skyddar kroppens celler. Den marockanska myntan skiljer sej rätt rejält från den myntan man oftast kan köpa i Sverige. Den marockanska myntan är sötare, mildare och smakar inte tandkräm som den svenska myntan gör. I Sverige är det pepparmynta som säljs som mynta och det är inte riktigt samma sak.

Hur man gör ett riktigt marockanskt myntate råder det skilda åsikter om. Det verkar finnas en massa olika sätt. Så här gör jag mitt te:

Jag sköljer myntan i lite vatten och plockar bort alla fula blad. Här säljs mynta överallt och det är billigt att köpa så jag använder endast dom allra finaste bladen. Jag har även i lite av "grenarna", men dom klipper jag i mindre bitar. Jag lägger myntan i en sil så den rinner av och inte blir vattnig.

Jag kokar upp vatten och häller i en skvätt varmt vatten i tekannan så kannan blir lite varm. Häller sedan bort vattnet. Sedan har jag i teblad och en massa socker och rör runt så det blir ordentligt blandat. Därefter håller jag i nytt kokande vatten och rör om ordentligt så sockret börjar lösa upp sej och tebladen sväller. Efter det är det dags att snabbt, snabbt stoppa ner myntan. Den måste snabbt komma ner i det varma vattnet, för annars blir bladen beska och då smakar teet inte lika gott. Nu ska teet dra i någon minut så att smakerna blandas med vattnet.

När det är dags att servera häller jag först upp lite te i ett glas. Sedan häller jag tillbaka detta första te i tekannan. Nu är teet blandat och jag kan hälla upp ett gott te i glasen.

Förresten, marockanskt te ska drickas ur glas. Allra helst ur små, fint dekorerade glas. Men dricker man te ute på café får man snarare vanliga dricksglas och om man dessutom beställer "atei mae naenae" får man extra mynta i glaset, som på fotot. På det caféet hade dom dessutom finurliga lock till glasen, så att getingarna inte skulle krypa ner i dom... Det är inte bara marockaner som gillar myntate. *s*