Semesterstängt!!!

Det var LÄNGE sedan jag uppdaterade den här bloggen! Men den är inte bortglömd. Jag har bara inte hunnit med.....

Nu tar jag "semester" och bloggar vidare på Nejma i Marocko över sommaren. I mitten av september är jag tillbaka här med ny layout, fler foton och många, många recept. Jag har redan börjat samla på mej idéer.

Trevlig sommar allihopa! Vi ses i september igen.

Godis

Marockanska barn äter mycket godis. Och när jag säger mycket menar jag verkligen myyyyyyyyyycket! Jag känner många barn som i princip verkar livnära sej på godis, chips och annat onyttigt. Tyvärr börjar barnen här bli allt tjockare och om det fortsätter så här kommer barnfetman och efterföljande barndiabetes vara ett faktum här med.

Goda frukostvanor är ovanliga här. Väldigt många mammor anser att ett glas mjölk på morgonen är en bra frukost, och ännu bättre är det om mjölken är sockrad eller blandad med chokladpulver. Att stiga upp en halvtimme innan skolan börjar och inte hinna med nått annat än ett glas mjölk är en vanlig anledning. Jag skulle inte heller vara speciellt hungrig om jag hade så kort tid på mej att vakna till och fixa mej iordning. Det är säkert en av anledningarna till att så många barn rusr till godisförsäljaren så snart dom närmar sej skolan, för då har dom hunnit bli hungriga. Det finns godisförsäljare i närheten av alla skolor.

Efter någon timmes lektion är det "frukostrast". Då plockar barnen fram sin medhavda matsäck och äter den på skolgården. Mina barn har oftast med sej en rejäl macka med pålägg, frukt, en bit pizza eller i sällsynta fall, en bulle. En del barn kommer med en plastkasse full med ostbågar, chips, tuggummi, klubbor, chokladkakor, osv. Det är deras "frukost"... Inte undra på att en del barn blir helvilda på rasten och nästan somnar i klassrummet frammåt lunch. Med ett sånt sockerrus kan ju vem som helst bli sjövild.

Mitt på dagen är det lunchrast i 2½ timme i mina barns skola. Mina barn äter i skolmatsalen och jag är rätt nöjd med maten. Det är "rejäl" mat (mycket kokta bönor, linser, fisk och kyckling. Till efterrätt frukt eller yoghurt. Inget godis och läsk bara när det är fest). Många marockanska mammor gillar inte skolmaten, för den innehåller inte tillräckligt med socker och "barnvänlig" mat... Hm.... Vad är det med dessa mammor egentligen? Deras barn äter knappt någon mat hemma (är inte hungriga!) och på vägen tillbaka till skolan behöver dom lite sockerpåfyllning och får därför några påsar chips, lite tuggummi och någon klubba... Och gissa var dom stannar på vägen hem från skolan? Juuust det, hos godisgubben....

Givetvis är det inte alla föräldrar som gör sina barn till sockermonster, men på mina barns skola är det väldigt många. Det finns dessutom inte bara en godisgubbe utan nu är dom oftast minst två, för det är big business.

Tandhygien och kostvanor är något som fortfarande är rätt eftersatt här. Det är inte ovanligt att se små barn med alldeles svarta tänder. *urk* Föräldrarna tror att det inte spelar någon roll, mjölktänderna kommer ju ändå att ramla bort. Det är synd, väldigt synd. Men förändringar kommer inte över en natt. Jag är övertygad om att förändringarna kommer att komma hit också för givetvis vill alla föräldrar sina barns bästa.

Marockos nationaldryck

I Marocko dricks det te i minut och parti. Visst dricker man kaffe också, men på alla fester, släktträffar och andra tillställningar är det te som gäller.

Det marockanska myntateet görs på grönt te och marockansk mynta. Det gröna teet är nyttigare än det svarta, för det innehåller en massa antioxidanter som skyddar kroppens celler. Den marockanska myntan skiljer sej rätt rejält från den myntan man oftast kan köpa i Sverige. Den marockanska myntan är sötare, mildare och smakar inte tandkräm som den svenska myntan gör. I Sverige är det pepparmynta som säljs som mynta och det är inte riktigt samma sak.

Hur man gör ett riktigt marockanskt myntate råder det skilda åsikter om. Det verkar finnas en massa olika sätt. Så här gör jag mitt te:

Jag sköljer myntan i lite vatten och plockar bort alla fula blad. Här säljs mynta överallt och det är billigt att köpa så jag använder endast dom allra finaste bladen. Jag har även i lite av "grenarna", men dom klipper jag i mindre bitar. Jag lägger myntan i en sil så den rinner av och inte blir vattnig.

Jag kokar upp vatten och häller i en skvätt varmt vatten i tekannan så kannan blir lite varm. Häller sedan bort vattnet. Sedan har jag i teblad och en massa socker och rör runt så det blir ordentligt blandat. Därefter håller jag i nytt kokande vatten och rör om ordentligt så sockret börjar lösa upp sej och tebladen sväller. Efter det är det dags att snabbt, snabbt stoppa ner myntan. Den måste snabbt komma ner i det varma vattnet, för annars blir bladen beska och då smakar teet inte lika gott. Nu ska teet dra i någon minut så att smakerna blandas med vattnet.

När det är dags att servera häller jag först upp lite te i ett glas. Sedan häller jag tillbaka detta första te i tekannan. Nu är teet blandat och jag kan hälla upp ett gott te i glasen.

Förresten, marockanskt te ska drickas ur glas. Allra helst ur små, fint dekorerade glas. Men dricker man te ute på café får man snarare vanliga dricksglas och om man dessutom beställer "atei mae naenae" får man extra mynta i glaset, som på fotot. På det caféet hade dom dessutom finurliga lock till glasen, så att getingarna inte skulle krypa ner i dom... Det är inte bara marockaner som gillar myntate. *s*

Recept på linser

Jag har inte uppdaterat som jag lovat och det tänkte jag råda bot på nu. Det har kommit så mycket annat i vägen. Ni som brukar besöka min "vanliga" blog har säkert läst att mitt kök fortfrande inte är klart, jag har inte sett skymten av min köksmöbel ännu och tvättmaskinen läcker... Så att laga mat är väl inte direkt det roligaste just nu. Men äta bör man, annars dör man... Så jag har kört med en blandning av gamla favoriter (som snabbnudlar blandat med korvslantar, en klar favorit hemma hos oss) och min mammas nya recept. Min mamma vet att jag (och barnen!) är tokig i linser i alla former och färger så hon har skickat ner en hel del roliga recept. Jag har hunnit prova 2 stycken. Här kommer dom:

Tomat & linssoppa
1 gul lök
2 tsk flytande matfett
1 dl röda linser
3 dl krossade tomater
2 - 3 dl vatten + 1 buljongtärning
1 msk färsk timjan eller ½ tsk torkad
salt
peppar
Bröd att äta till

Skala och hacka löken. Fräs den i matfett i en kastrull. Skölj linserna och låt dom rinna av.

Blanda ner linser, tomatkross, vatten, buljongtärning och timjan i kastrullen, Låt koka på svag värme under lock i ca 10 min. Späd med mer vatten om det behövs. Smaka av med salt och peppar.

Resultatet ser du på fotot. Det blev JÄTTEGOTT!!! Så det här är en rätt vi kommer att äta flera gånger.


Risotto med linser
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 msk olivolja
2 dl avorioris
8 dl grönsaksbuljong
2 dl röda linser
1 dl riven ost
2 tomater
1 kruka ruccolasallad

Balsamvinägersås:
2 msk balsamvinäger
3 msk olivolja
1 tsk honung
salt
vitpeppar

Skala och hacka lök och vitlök. Fräs hacket i oljan i en gryta. Tillsätt riset och låt det fräsa med i 2 -3 min. Häll på buljongen och låt det koka under lock ca 10 min. Tillsätt linserna. Om det behövs späder du med mer buljong. Låt allt koka i ca 15 - 20 min tills riset och linserna är klara. Rör ner osten. Smaka av med salt och peppar.

Tärna tomaterna och blanda ihop dressingen. Dressingen kan serveras kall eller varm.

Lägg upp risotton i en skål och strö över tomater och salladsblad. Servera med dressingen och bröd.

Något avorioris finns inte att få tag på här i Marocko så jag använde vanligt spanskt långkornigt ris istället. Det blir kortare koktid då. Jag hade heller ingen ruccolasallad (det finns inte att köpa här så jag brukar odla min egen) eller tomater hemma så jag hoppade över salladsbiten och hällde dressingen direkt över riset istället. Oh boy vad gott det blev!!! Det har jag faktiskt inte testat förrut - dressing på ris - men det var en höjdare så det kommer jag att göra fler gånger. Det blir ju som en rissallad då faktiskt, och det är ju inte helt ovanligt. Jag kokade ihop dressingen något så den blev lite mer tjockflytande och då blev den ännu godare.

Röda linser är rätt ovanliga här i Marocko. Jag har i alla fall bara hittat dom på Marjane och då är dom dubbelt så dyra som dom vanliga bruna linserna. Men just nu är det min favorit bland linssorterna för att dom är så snabbkokta och lätta att använda i olika röror.

Ramadangott

Nu har över halva månaden Ramadan gått. Ramadan är muslimernas heliga månad då man ska fasta från soluppgång till solnedgång. Det betyder att här i Marocko fastar man ungefär mellan klockan 5 och 18 i år. Den muslimska kalendern följer månen och inte solen som den kristna kalendern, och därför förskjuts Ramadan bakåt 2 veckor varje år i jämförelse med vår kalender.

Den muslimska fastan är hårdare än hälsofastan och andra fastor vi känner till i väst. Man får inte äta eller dricka någonting under fastetimmarna. Man får heller inte ha eller tänka på sex, bli arg eller aggressiv. Under hela månaden ska man vara extra mån om sina medmänniskor, skänka extra mycket i allmosor, hälsa på ensamma släktingar och vänner och försöka sluta fred med dom man varit osams med under året som gått. Helst ska man undvika att ägna så mycket tid till TV:n och datorn och istället ägna tiden åt att läsa i Koranen, be eller umgås med familjen.

Jag är inte muslim men jag gillar att testa mina gränser, så i år fastar jag för tredje året. Det är faktiskt inte så svårt som dom flesta tror. Dom första två dagarna är jobbiga, man kan få huvudvärk av vätskebristen. Men när man sedan äter känns det hela värt väntan, för maten smakar hundra gånger bättre än i vanliga fall! Det är otroligt vad lite hunger gör med smaklökarna. *s* Och för att slippa vätskeristen gäller det bara att man fyller på vätskelagret ordentligt innan man påbörjar fastan igen. Jag brukar dricka 1 liter O'boy det sista jag gör varje morgon. *s*

En annan trevlig sak med Ramadan är allt gott man äter. Många blir oerhört sugna på söta, sliskiga saker. Det måste vara kroppens behov av snabba kolhydrater som talar. *s* Överallt ute kan man köpa kakor, bullar, frityrkokta och honungsindränkta bakverk. Det är ju ingen som går på café på dagtid den här månden, så dom satsar på kakförsäljning istället. Det finns verkligen hur mycket som helst!

Dom flesta här bryter fastan med dadlar och ett glas mjölk. Eller en skål harira. Harira är en marockansk soppa med mycket olika ingredienser. Jag ska skriva ett speciellt inlägg om harira sedan. Till hariran äter man oftast chebbakia, en friterad kaka indränkt i honung och sesamfrön. Tyvärr har jag precis ätit upp all chebbakia så jag kan inte visa nått foto, så det blir ett separat inlägg.

Min favorit är s'fuff. I södra Marocko kallas det för sellou eller slillou. Det är som ett pulver man äter med sked. Jag skulle kunna äta det varje dag, året runt tror jag. Inte bra! För nått mer kalorimättat får man leta efter. *s* Det kommer att behövas många promenader i vinter för att bli av med mina s'fuffkilon.. Men det är det värt!

Här kommer receptet på en halv sats (det blir MYCKET s'fuff av detta) :

900 g brynt mjöl
450 g smält smör
225 g sesamfrön
2 dl = 200 g skållad, hackad eller mald mandel
225 g socker
½ tsk kanel
¼ teglas krossad anis

Smält smöret och rör ner det brynta mjölet Rosta sesamfröna 5 min i torr panna, krossa fröna. Tillsätt mandeln i smör-mjölsmeten, likaså de rostade, krossade sesamfröna. Tillsätt socker, kanel och ¼ krossad anis.

Förvarar man det i en plastburk med bra lock (typ Tupperware) så håller det sej i upp till en månad i kylen.

Tillbaka!

Jag antar att en och annan har trott att jag övergett min matblog. Nope! Men min dator brakade ihop för nästan två månader sedan och jag var utan dator i närmare en hel månad. Huvva! Efter det har jag haft fult upp med att uppdatera andra hemsidor och bloggar och fixa här hemma, så den här stackars blggen har fått leve lite undanskymt. Men nu ska det bli ändring på det! Så räkna med flera inlägg ikväll och dagarna som kommer. Håll i er, för fr.o.m. ikväll kör jag så kastrullocken ryker....

Grillad fisk

Några kilometer härifrån finns en stad som heter Rincón/M'diq. Det var, precis som Martil (staden jag bor i), en liten fiskeby fram till för kanske 10 år sedan. Sedan började byn växa och växa och växa och är idag en liten stad. Men till skillnad från Martil, där man nästan slutat fiska, är fiskenäringen fortfarande väldigt viktig i Rincón. Dom bästa sardinerna i området fiskas av Rincón-fiskarna. Och det allra bästa stället för att äta nygrillade sardiner är i hamnen i Rincón.

Mellan några lagerbyggnader ställer man varje kväll fram en massa plastbord och plaststolar. Och så plockar man fram hembyggda grillar och börjar grilla. Servitörer springer fram och tillbaka mellan borden och grillarna, tar upp beställningar, dukar fram, dukar av, svabbar av borden lite grann... För varje timme blir borden bara fler, det dyker upp nya grillar och röken ligger tät över hamnen. Till slut ser man knappt de andra kring bordet, för det är så rökigt, men maten är god - och billig! En fullastad tallrik (räcker till 2 personer) med nyfiskade och nygrillade sardiner kostar 15 DH. Smaksättningen är den enklast möjliga, bara grovsalt, och så får var och en droppa på citronsaft efter egen smak. Det smakar LJUVLIGT! Till efterrätt kan man köpa en melon av någon av melonförsäljarna. Det här är marockansk gatumat när den är som bäst.

Fast har man bacillskräck eller ogillar att stinka grillad sardin resten av kvällen ska man nog undvika att äta i hamnen i Rincón. För svenska Livsmedelsverket skulle nog få frispel om dom kom på inspektion. *s* Men så länge man har äventyrskänslan i behåll och gillar grillad fisk så är det här mitt favorittips på matställen.

Schawarma

Jag har fått en ny favoriträtt när vi äter ute. Schawarma heter det och är tydligen en libanesisk rätt. Ursprungligen kommer den från Turkiet och heter çevirmek, men har med tiden fått en mer arabisk prägel. För några år sedan var schawarma ett okänt uttryck här i Tetuán, men numera finns det schawarmaställen över hela sta'n och här i Martil ligger restaurangerna tätt längst Calle de la Playa/Rue de la Plage.

Fotot blev himla suddigt, tyvärr. Jag får försöka ta ett bättre kort en annan dag. Men schawarma är i alla fall kebabkött i tunnbröd med sallad, inlagd gurka och möjligtvis lite pepperoni också, inrullat i folie. En arabisk variant på tunnbrödsrulle alltså. *s* Inte speciellt kryddstarkt, nästan tvärtom. Beroende på vilket ställe man äter på så kan man få pommes frites till eller så beställer man det till. På en del ställen får man också stark tomatsås och alioli till. Jag har ätit det på 3 ställen nu och schawarman har haft olika innehåll och smak på alla tre så jag vet faktiskt inte HUR den ska smaka egentligen. Fast jag antar att det som mest liknar originalet är den man äter på en libanesisk gaturestaurang här i sta'n.

Jag har försökt hitta ett recept på schawarma på nätet, men inte hittat nått... Så om någon har ett gott recept att dela med sej av, skriv gärna in det i kommentarerna. :-)